Året avslutades med en inspirerande resa till Arabiska halvön. När man reser långt möter man sig själv på ett nytt sätt. Man får rika möjligheter att vädra sin värderingar. Så även denna gång. Resor till andra kulturer blir som en inre dusch. De ger perspektiv och förutom solbrännan kommer man hem med värdefulla insikter.

Den bästa souveniren från denna resa var den lokala tidningen Oman Observer där man vid tidpunkten för vistelsen kunde läsa nyheter, bland annat om nyutexaminerade mastersstudenter från universitetet i Muscat. 360 studenter får sina betyg. Fotot visa unga kvinnor, klädda i sina abayas i en vacker ljuslila färg. De ser glada ut och texten berättar om blivande lärare, läkare och matematiker. En stat som formellt strävar efter jämställdhet är ingen självklarhet på den Arabiska halvön men här verkar kvinnor beredas plats för medverkan i samhällsbygget.

Hur mångfalden utvecklas både där och här får tiden visa. Herlitz Consulting kommmer under 2010 att fortsätta att förstärka konsultationsområdet för VÄRDERINSGTYRT LEDARSKAP OCH HÅLLBAR VERKSAMHETSUTVECKLING där ledningsstrategin går ut på att aktivera, bearbeta och utveckla värderingar. 

Herlitz Consulting lanserar verktyg och tjänster som gör värderingsresan möjlig för chefer och medarbetare. Inventeringen av egna värderingar och de man förknipper med sitt företag, både befintliga och önskvärda är delar av processen. Att upptäcka glappet mellan befintliga och önskvärda värderingar som utgör ENTROPIN i företagskulturen är en väg att undvika minfältet som på sikt hindrar utveckling. 

Att hantera värderingar är något som alla chefer i dag behöver ha beredskap för, verktygslåda och personligt engagemang i. Hållbar utveckling bottnar i att vi gör värderingsresan!

Herlitz Consulting hjälper till med verktyg som gör resan mödan värt, en resa som man kommer ihåg som den som skapade nya möten,möjligheter, mening och mod i organisationen.

Välmött på värderingsresan!

Virva

I januarikylan!

Under veckan som gått har jag minglat i sammanhang där ledarskap och entreprenörskap diskuterats. Mitt uppdrag som Tillväxtverkets och Mauds ambassadör i syftet att stödja kvinnors entreprenörskap tog mig till Vinterträdgården på Grand Hotell där jag bland annat lyssnade på Odd Mollys VD, Christina Tillman, som berättade varmt och effektivt om företagets framgångsrika tillväxtstrategi. Hon räknade upp de tre bärande värderingarna i verksamheten; kärlek, mod och integritet. Omtänksamhet gentemot kunder, kärlek och omsorg om medarbetare är hennes ledord. Alldeles uppenbarligen har det varit en framgångsrik väg. Företaget har sedan 2005 vuxit från 4 till 40 anställda med en omsättning på 300 miljoner och verksamhet i 35 länder. Jag är beredd att tro på hennes ”kärleksbudskap”. Hon utstrålar det hon talar om.

På samma tillställning talar veteranen Louise Julian, VD och koncernchef för EF med verksamhet i 55 länder. Jag har lyssnat på henne redan 2002 då hon av Veckans Affärer valdes till årets kvinnliga chef. Hon har sannerligen gjort en resa. Även Louise för fram budskapet om det kärleksfulla ledarskapet. Hon talar om vikten av att vara komfortabel med sig själv, att vara förankrad med sin själ och att förvandla motivation till passion.

När jag under samma vecka tredje gången bevittnar berättelsen om det kärleksfulla ledarskapet, sker det på ett konsultmöte där ett systemiskt samtal om ledarskap äger rum med Per Hellsten, ägaren och skaparen av en snabbt växande verksamhet och hotelkoncept, som blivit Luntmakargatans landmärke; Hotel Hellsten, Rex Hotel och Rex Petit. Här råder en personlig stämning och ett bemötande som vittnar om ägarens intressen och visioner om hotel som skapar plats för meningsfulla möten. Per Hellstens berättelse om ledarskap handlar om engagemang, värme och kärlek till uppgiften, medarbetare och verksamheten. Det är en berättelse om mod, möjligheter och risktagande där personalen får vara med om att dela och att ta ansvar fullt ut. Kärleken är ömsesidigt besvarad. Den närvarande personalen bekräftar. Jag är beredd att tro även på denna ledare och entreprenör. Det är integrerat och vackert att lyssna på. Jag börjar inse att det kärleksfulla ledarskapets budskap möjligtvis inte handlar om en slump. Tre berättelser utgör ett mönster. På engelska kallas detta ”serendipity” som ungefär betyder förmågan att skapa mening av det som synes vara tillfälligheter.

Tankarna snuddar vid möjligheten att det offentliga Sverige talade samma språk som dessa framgångsrika entreprenörer; det lustfyllda i att skapa arbetstillfällen och omsorgen om medarbetare!

På konsultspråk kallas detta värderingsstyrt ledarskap men det låter faktiskt alldeles för tråkigt! Kanske ”Leadership On A Higher Level” passar bättre!

See you there, om du inte är höjdrädd!

Virva

Om konsten att samtala skrev Anders Engquist om redan i mitten på 80-talet. Psykologen och forskaren Anders böcker blev praktiska vägvisare för många chefer. Jag hade stor nytta av dem i abetet. Konsten att samtala och värdet av det har nu fått nya dimensioner i coachingens tidevarv. Någon vecka sedan kunde man läsa i Svenska Dagbladet om eleverna på Kungsholmens gymnasium i Stockholm. Elevernas studieresultat och effektivitet, enligt två lärare, kunde relateras till elevernas förmåga  till kommunikation som beskrevs som "seminarievana", en kompetens man förvärvar i ett hem där samtal uppmuntras och odlas mellan barn och föräldrar. Sådan kommunikation kännetecknas enligt lärarna av förmågan till att lyssna, organisera information och föra fram synpunkter. Vi har alltså en uppväxande generation färdiga coacher på  gång.

Själv hade jag turen att växa upp i en miljö där samtalet hade en naturlig plats i vardagen, på gott och på ont. Jag var nämligen yngst i familjen.

Ett kulturellt perspektiv på "samtalet som konst" upplever jag varje gång jag besöker Storbritannien. Så även i förra veckan då jag under några dagar i London umgicks med kollegor i ett seminariesammanhang. Britter är makalösa kommunikatörer. Här behöver man inte i gruppsammanhang skapa goda regler för samtalet som vi ofta gör här hemma, typ: "Alla får tala för sig själv" och " Vi säger inte man  utan jag " eller "Vi sätter inte etiketter och värderar varandras åsikter."

Hur blir det så? Hur lyckas man i en kultur med lyssnandet, vänlighet och nyfikenhet, humor och perspektiv medan i ett annat kulturellt kontext kan samtalet bli så ansträngt? Säkert är att orden formar oss. Wittgensteins språkfilosofi utgår från detta: "Orden får sin betydelse när vi använder dem." Så, var varsam med orden. De formar vår verklighet -och oss!